Apelsinkycking, apelsinsås och sötpotatispuré… och så lite mogen Bourgogne

Gårdagens matlagning blev på egen hand eftersom Fru B stannade kvar i Stockholm i helgen. Det blev en rätt i apelsinens tecken.
Först marinerade jag ett par kycklingfiléer några timmar i en marinad av rivet skal av 1 apelsin, 1 msk honung, 1 msk olja och nästan 1 msk hackad rosmarin.

Kycklingen åkte sedan in i ugnen satt på 175 grader i ca 30 min. Den fick sedan några minuter under folie innan servering. Under tiden den var i ugnen gjorde jag en apelsinsås och sötpotatispuré. Till såsen skalade jag och hackade 1 stor schalottenlök och en vitlöksklyfta. Dessa svettades först i ca 2 msk olivolja. Sedan i med 2 dl vitt vin, 2 msk vitvinsvinäger, rivet skal och saft från 2 apelsiner, 2 msk råsocker, 2 krm kanel och 0,5-1 msk kalvfond. Detta fick sedan koka ihop i ca 15 min för att sedan silas och smakas av med salt och peppar.
I purén hade jag 600g mjölig potatis och 350g sötpotatis. Dessa kokades och vispades med ett par smörklickar och 1,5 dl grädde. Och så lite salt och vitpeppar förstås.
apelsinkyckling
Till rätten gjorde jag lite smörslungade brysselkål. Rätten blev grymt god, om jag får säga det själv, men nästa gång ska jag köra på anka som jag tror skulle ta rätten till ytterligare en nivå. Jag tror också att jag ska testa att använda madeira i såsen nästa gång och kanske reda den lite med maizena. Proportionerna jag använde räckte till en portion på kvällen och till två normalstora lunchlådor, hade jag haft lite kycklingfilé till så hade purén räckt till fler portioner.

Till det här testade jag en lite småmogen Bourgogne från Louis Jadot, Beaune Cles des Couchereaux 2002. Doften var bärig (no shit) med jordgubbar och körsbär. Hittade även trä, både från ekfaten och lite granna som av multnande skog. Tyckte mig också känna en del peppar och något som jag tyckte kändes som lakrits eller mint.
Smaken, där kom mogna jordgubbar tillbaka tillsammans med söta körsbär och en något parfymerad nyans. Vinet kändes piggt på något sätt, som om det legat och väntat i elva år i flaskan för att äntligen få komma ut och leka. Och som det lekte! Nu var det här ett av de första lite mognare Bourgogne-vinerna jag druckit men det här gillade jag! Elegant och rent, slankt rentav om man ska använda såna termer. Jag hade nog förväntat mig än mer mognadstoner egentligen, jag tyckte vinet var förvånansvärt ungdomligt men det gjorde mig absolut ingenting. Smaken som var ganska diskret till en början kom ifatt med lite värme och luft. Lite kort eftersmak kanske men en mycket trevlig upplevelse!
Beaune2002

 

P.s. Vinet var en mycket bra match till maten i min mening.
P.s.s. Dagen efter hade några fler mognadstoner hittat fram… gott gott gott.

Pulled pork med Nils Oscar rökporter

Blev sugen på att göra Pulled pork som är så inne nu och inspirerades till stor del av ett recept från In the Kitchen, i sin tur inspirerat av Taffel. Passade dock på att göra lite egna modifieringar.

– ca 1 kg benfri fläskkarré
– 1 stor gul lök
– 4 vitlöksklyftor
– två röda pepparfrukter
– 2.5 dl Nils Oscar rökporter
– ca 1 dl coca cola
– 1 msk chipotlepasta
– 2 msk Stubbs bourbon & hickory bbq-sauce
– 3 msk ketchup
– 1 msk farinsocker
– 0,5 dl vatter
– 0,5 msk spiskummin
– 0,5 tsk torkad koriander

1. Skala och skiva lökarna ganska tjockt.
2. Blanda samtliga andra ingredienser
3. Lägg karrén i en lagom stor gjutjärnsgryta eller liknande och häll över resultatet av punkt 2
4. Lägg lökskivorna över karrén. Låt dem ligga där 1 timme och peta sedan ner dem i boten av grytan
5. Ställ in i ugnen med locket på i 125 grader och i ca 4-5 timmar eller tills köttet är så mört att det i princip faller isär bara man tittar på det
6. Efter ca 3 timmar kan man krydda lite extra
7. Ta ut grytan och dra isär kötet med exempelvis två gafflar och blanda ihop med såsen.

pulledpork1 pulledpork2

Vi åt detta med tortillabröd, guacamole och lite sallad. Det blev sjukt gott!!
En lärdom var dock att jag ska ta lite mindre vätska nästa gång, det blev lite för mycket kvar på slutet.

Moules à la crème och PrinzSalm Riesling

Fredagsmiddagen blev musslor den här helgen, Moules á la créme närmare bestämt. Ungefär som Moules mariniéres fast utan fiskfond och med mer grädde. Två nät musslor gick åt till bara två portioner, förvånansvärt många dåliga musslor i dessa två nät.

moules

Receptet vi körde på var ganska standard och enligt följande:
1. Borsta och “skägga” musslorna, släng bort de som är öppna och kvaddade.
2. Fräs två finhackade schalottenlökar och två vitlöksklyftor mjuka men inte mer i olja som   täcker botten på grytan. ca två msk. Vi hade även i en kvist färsk timjan här.
3. Häll i 3dl vitt torrt vin och låt koka upp.
4. I med musslorna och koka under lock i ca 3-5 min tills de öppnat sig (släng alla som inte öppnar sig).
5. Ta ur musslorna och lägg i en skål och häll grädde (2-3 dl) i mussel/vin-spadet.
6. Koka ner i ca 5 min.
7. Häll i musslorna igen och värm på.
8. Innan servering strö över ca 1dl hackad persilja.

Till musslorna provade vi en tysk Riesling från Nahe. PrinzSalm Berg Roxheim Riesling, 2007. Denna kom från en vinprenumeration från Invinitum och var en mycket trevlig upplevelse. En djup doft av söta frukter, lite gummi och sten. Låång fruktig smak med honungsmelon, grapefrukt och vad jag benämner sten. Fyllig och frisk smak med ett sting på slutet, eldigt kanske. Passade fint till musslorna!
riesling

Vi gorde även en gräddfilspannacotta med kryddkokta äpplen efter detta recept. Gjorde en liten egen twist på det dock och hade i lite cognac i äppelkokningen.

pannacotta

Corvina Enoteca

Befinner mig i Stockholm några dagar. Fru B bor och jobbar här i veckorna nu och jag passade på att åka upp en helg istället för att hon ska åka fram och tillbaka hela tiden. Det passar sig även så bra att mitt jobb har kontor i huvudstaden och jag kan arbeta härifrån några dagar.

Efter jobbet igår dröjde det någon timme tills jag skulle möta upp B och jag passade på att fördriva lite tid med att besöka Corvina Enoteca som jag läst så mycket gott om i diverse bloggar.

bild

Det var bara jag där till en början och jag slog mig ner vid ett av de små borden på trottoaren utanför. Den utomordentligt trevliga (och duktiga) sommelieren föreslog Schubert Pinot Noir från Nya Zeeland när jag nämnde att jag skulle kunna tänka mig en Pinot. Underbar, är mitt omdöme. Sval, ren och len men med bra syra! Ganska lagom fatkaraktär med lite jordgubbe och vinbär. Lite multna toner trots ungdom. Finns i bolagets beställningsortiment tipsade han om och jag kommer definitivt beställa några flaskor.

Kan varmt rekomendera Corvina Enoteca!

 

Mormors förkylningsdryck

Är hemma från jobbet idag, ont i hals och allmänt hängig. Kom att tänka på när jag och min bror var små och vi hälsade på mormor och morfar på gården mitt ute bland de skånska fälten. Mormor brukade då pressa citron och apelsin och blanda detta med socker och värma upp för att sedan ge oss att dricka. Det var både som förebyggande mot förkylning och som bot om vi var förkylda. Tänkte att något sådant hade ju varit gott, och kanske nyttigt, nu när man mår som man mår. Jag gjorde två egna varianter, en till frukost och en till lunch. Den sistnämnda med honung och bourbon blev nog bäst. Om det sen hjälper är en helt annan femma.

Variant 1
– Pressa 2 apelsiner och 2 lime i en kastrull
– Rör i lite socker (börja med lite och smaka av tills nöjd)
– Värm upp på spisen och drick

Variant 2
– Pressa 2 apelsiner och 1 citron i en kastrull
– Blanda i 1 msk honung och 1 msk bourbon-whiskey
– Värm upp och drick

apelsinDryck

Ps. Om man har ont i halsen märkte jag att det sura river lite, man kan då öka på socker eller honung för att mildra.

Brooklyn Local 1

En av våra favoriter här hemma är skivad, stekt chorizo med stuvad potatis. En enkel och lite spicy husmansrätt som tillsammans med lite lingon och senap blir kanon . Vi kör på en chorizo med 95-procentig kötthalt som skivas och steks med lite rödvinsvinäger och en gnutta rörsocker. Den här gången använde vi färskpotatis som blandas ner i en enkel stuvning på ca 2 dl mjölk, en skvätt grädde, ca 2 msk mjöl och så salt och peppar.

chorizoBrooklyn

Vad kan då passa att dricka till husman med lite mer hetta? I kylen stod en flaska Brooklyn Local 1 och räckte upp handen.

Local1

Ölen är s.k. 100% bottle refermented, vilket betyder att all kolsyra kommer från jäsningprocessen på flaska. Gyllengul till färgen och något grumlig. Doft och smak för tankarna till belgisk öl. Fruktig med citron, aprikos, honung och lite jäst. Kanske lite åt någon krydda typ koriander också. De nio procenten alkohol märks knappt av till en början men framträder lite mer när ölen blivit lite varmare i glaset. Den här ölen gick hem alla gånger! Den passade dessutom mycket bra till maten och kommer säkert återkomma i vår kyl.

Oxfilé och Rioja

Ytterligare en klassisk rätt kom på bordet i lördags, oxfilé, potatispuré och rödvinssås. Stekte även på lite brysselkål till. Purén blev lite klistrig och såsen skulle haft lite mer syra, annars mycket gott.

En flaska La Rioja Alta Gran Reserva 904 2000 som inhandlades på Bodegan i Rioja under vår bröllopsresa fick bli matens sällskap. Vi har druckit en del Rioja men detta var första gången vi provade en lite mer mogen sådan. En otroligt trevlig bekantskap! Kan nog vara den bästa Riojan jag druckit hittills. Den kryddiga, mogna tonen med lite tobak och en aning läder i doft och smak tillsammans med toner av torkad frukt, dill och fat med en bärigt fruktig, frisk syra gör vinet till en riktigt fin välbalanserad höjdare. Kanske att det även fanns en hint av jordgubbe månne? 2001:an finns hos systemet nu och det kommer i alla fall jag att springa iväg och köpa. Vi har även en flaska av deras flaggskepp, Gran Reserva 890, från 1995 hemma och den ser jag verkligen fram emot att prova.

LaRiojaAlta2000 oxfile

Vinet funkade ypperligt ihop med maten måste jag säga!

Till dessert hade fru B gjort en choklad-kreation från boken “Kombinera Mat och Vin” som jag fick av henne för någon vecka sen. Mycket mycket gott!!

dessert

Reichsgraf von Kesselstatt 1999, charkisar och ost

Igår orkade vi inte laga någon mat så det blev den enkla, och mycket trevliga kombon charkuterier, ost och vin istället.

Vi köpte hem lite Serranoskinka, en fransk Salami och en Chorizovariant. Osten blev de säkra korten Saint Agur och Manchego.

För några månader sen, i det här inläget, skrev jag om Reichsgraf von Kesselstatt årgång 1999. Vi provade det då på den vinkurs vi gick. Igår tog vi fram en av flaskorna jag köpt för att testa till ost och charkisar. En halvtorr Riesling som fått några år på nacken kunde kanske vara fint till resonerade jag. Då som nu hittade vi blommig honung i doft och smak. Nu även röda äpplen, aprikos och lite gummi.

Reichsgraf1999 charkisarReichsgraf

Till ostarna funkade det fint, både till blåmögeln och hårdosten faktiskt. När man klickade på lite fikonmarmelad på Manchegon så kunde man kanske tänkt sig ett sötare vin men på det hela taget och till två så olika ostar måste jag säga att det var bra.

Till chorizon och salamin tyckte jag också att det gick bra, kanske på grund av syran i korvarna? Serranon däremot fick en mycket märklig metallisk efter- och bismak tillsammans med vinet. Måste fundera och läsa lite kring vad detta kan ha berott på.

Men allt som allt en jättetrevlig, rätt så mogen Riesling som överlag gick mycket bra ihop med vad vi åt. Vad mer kan man begära en lördagkväll? :)

Som smolk i bägaren dock så åkte min fru till Stockholm idag dit hennes kontor bestämt sig för att flytta och nu får hon börja veckopendla. Saknar henne redan!