Oppigårds Thurbo Double IPA

Oppigårds är ett av mina favoritbryggerier. Jag gillar den framträdande beskan och den oftast förekommande humliga fruktigheten i deras öl. Härromsistens köpte jag en flaska från Oppigårds som jag bara sett i beställningssortimentet innan, Thurbo double IPA.

oppigardsoppigards2

Thurbo-serien ska ju vara lite ”more is more”, dvs mycket av allt. Mycket humle, mycket malt, mycket beska, mycket alkohol (8,5%) och mycket smak! Och det måste jag säga, det var mycket av allt. Stor fruktig (citrus, tropisk) smak med stoor beska men ändå lite söt. Stark var den också, inte så att alkoholen direkt tog överhanden men visst kände man att den var stark. En mycket trevlig öl som vanligt från Oppigårds men mer än en åt gången skulle nog vara för mycket.

Posted in Uncategorized

Söndagsrioja

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, det blir väl så ibland kan jag tänka.

På söndagkvällen plockade vi fram en fläskfilé till söndagsmiddagen. Till det blev det en svampsås på champinjoner och trattisar och lite blandade rotfrukter i ugn. Fläskfilén marinerades i citron-rapsolja, vitlök, lite rödvin och timjan, bryntes och fick sedan gå klart i ugnen. Hade lite för mycket rotsaker på höjden i formen tror jag, de undre blev mer kokta än ugnsrostade.

Till denna rätt av klassiska smaker valde vi en Reserva från Marques de Murrieta , Rioja. Årgången var 2005. I höstas då vi åkte runt i Spanien på vår bröllopsresa bilade vi några dagar genom Rioja och detta vineri var ett av dem vi tänkt besöka. Dock så höll de på med renoveringar så det blev inte av då, kanske kommer vi förbi igen någon gång i framtiden.

DSC_1994

Vinet var först i glaset, näsan god tvåa. Doften…Rioja! såklart. De klassiska komponenterna infann sig amerikanska ekfat, lite körsbärs och blåbärsmix, gnuttan dill om man vet att man  letar efter det. Hittade också lite russin och kryddor. Systemets beskrivna tobak fann jag aldrig riktigt. Kanske att jag hittade lite kaffe också. Spännande det här med doftassociationer. Speciellt för en sån som jag som inte snöat in på vin på det här sättet förrän relativt nyligen.

Smaken då, jo där hittade jag körsbär och russin också ovan nämnda dill faktiskt. En frisk och behaglig syra i vinet. Jag tyckte faktiskt, trots tydlig fatkaraktär, att man hållit tillbaka fattonerna något här. En välbalanserad Rioja för strax över hundringen som verkligen inte behöver skämmas för sig tycker jag. En eftersmak som klingar ut fint i en liten hint av strävhet precis innan den lämnar munnen.

Kanske är jag partiskt då vi spenderade en del av vår bröllopsresa i Rioja, men området och dess viner har en speciell plats i mitt hjärta :)

Posted in Uncategorized