Oppigårds Thurbo Double IPA

Oppigårds är ett av mina favoritbryggerier. Jag gillar den framträdande beskan och den oftast förekommande humliga fruktigheten i deras öl. Härromsistens köpte jag en flaska från Oppigårds som jag bara sett i beställningssortimentet innan, Thurbo double IPA.

oppigardsoppigards2

Thurbo-serien ska ju vara lite ”more is more”, dvs mycket av allt. Mycket humle, mycket malt, mycket beska, mycket alkohol (8,5%) och mycket smak! Och det måste jag säga, det var mycket av allt. Stor fruktig (citrus, tropisk) smak med stoor beska men ändå lite söt. Stark var den också, inte så att alkoholen direkt tog överhanden men visst kände man att den var stark. En mycket trevlig öl som vanligt från Oppigårds men mer än en åt gången skulle nog vara för mycket.

Posted in Uncategorized

Söndagsrioja

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, det blir väl så ibland kan jag tänka.

På söndagkvällen plockade vi fram en fläskfilé till söndagsmiddagen. Till det blev det en svampsås på champinjoner och trattisar och lite blandade rotfrukter i ugn. Fläskfilén marinerades i citron-rapsolja, vitlök, lite rödvin och timjan, bryntes och fick sedan gå klart i ugnen. Hade lite för mycket rotsaker på höjden i formen tror jag, de undre blev mer kokta än ugnsrostade.

Till denna rätt av klassiska smaker valde vi en Reserva från Marques de Murrieta , Rioja. Årgången var 2005. I höstas då vi åkte runt i Spanien på vår bröllopsresa bilade vi några dagar genom Rioja och detta vineri var ett av dem vi tänkt besöka. Dock så höll de på med renoveringar så det blev inte av då, kanske kommer vi förbi igen någon gång i framtiden.

DSC_1994

Vinet var först i glaset, näsan god tvåa. Doften…Rioja! såklart. De klassiska komponenterna infann sig amerikanska ekfat, lite körsbärs och blåbärsmix, gnuttan dill om man vet att man  letar efter det. Hittade också lite russin och kryddor. Systemets beskrivna tobak fann jag aldrig riktigt. Kanske att jag hittade lite kaffe också. Spännande det här med doftassociationer. Speciellt för en sån som jag som inte snöat in på vin på det här sättet förrän relativt nyligen.

Smaken då, jo där hittade jag körsbär och russin också ovan nämnda dill faktiskt. En frisk och behaglig syra i vinet. Jag tyckte faktiskt, trots tydlig fatkaraktär, att man hållit tillbaka fattonerna något här. En välbalanserad Rioja för strax över hundringen som verkligen inte behöver skämmas för sig tycker jag. En eftersmak som klingar ut fint i en liten hint av strävhet precis innan den lämnar munnen.

Kanske är jag partiskt då vi spenderade en del av vår bröllopsresa i Rioja, men området och dess viner har en speciell plats i mitt hjärta :)

Posted in Uncategorized

Kung Fu Girl Riesling och kräftor

Jag köpte med med mig lite kräftor från fiskaffären på väg hem från jobbet igår. Innan jag flyttade till Göteborg var kräftor för mig insjökräftor, som man fiskat i sjön därhemma sen man var liten, men nu för tiden har det skiftat till att istället vara likställt med havskräftor. Jag har faktiskt inte ätit insjökräftor på flera år, synd och skam.

DSC_1920

Till kräftorna plockade vi fram en flaska Kung Fu Girl Riesling från Washington State i USA. En doft av citrus (mer åt lime än citron), äpplen och päron steg från det snurrade glaset. Redan på doften anade man att det var ett mycket fruktigt vin och när vi smakade besannades detta. Det var fruktigare än jag väntat mig, men absolut inte av ondo utan det var en trevlig fruktighet. Torrt och friskt. Jag tyckte mig hitta lite honungsmelon och ananas och jag läste även efteråt att just ananas stod med i SBs beskrivning. Lite mineraligt i smaken också kanske.

DSC_1941

Jag tyckte om vinet och till skaldjuren funkade det jättebra. För sina 119:- måste jag säga att det var mycket bra.

Ps. räkskalen ligger i frysen i väntan på att kokas fond på.

Posted in Uncategorized | 1 Reply

Kock & Vin

När vi gifte oss i höstas fick vi ett presentkort på en av Göteborgs stjärnkrogar, närmare bestämt Kock & Vin, av några fina vänner. Fantastiskt bra present! Igår kom så kvällen när detta skulle omsättas i en fantastisk mat- och dryck-upplevelse. Tillsammans med ett annat par av våra goda vänner satte vi oss så till bords.

kock_och_vin_2

Tyvärr upptäckte jag när vi kom hem att jag varit så inne i mat, dryck och trevliga samtal att jag helt glömt bort att ta en enda bild på maten! Den blir därför bara beskriven i text här, synd men så kan det gå.

Det första vi kom att inmundiga var en buljong av blåmussla och malva/hibiskus. Den var god med hav och blommighet i symbios.
Vi inledde sedan med ett varsitt glas av deras huschampagne, Laurent Perrier Brut NV. Behaglig och livlig mousse med en frisk ungdomlig syra men ändå rund och fin. Den här kan jag tänka mig att dricka mer än en gång till!
Ganska snart kom första rundan aptitretare in.

 

Ett litet hårt svampbröd med en kräm av rostad jordärtskocka samt en marinerad blåmussla med sagogryn och persilja.

 

Bägge två otroligt goda! En liten stund senare kom nästa runda aptitretare in.

 

En liten liten paj smaksatt med rökt salt sill, kryddkrasse och inlagd lök. En kycklingleverpastej med rullad i krossat krispigt kycklingskinn. Och så en röra av ansjovis, tomat och lök på en bohusländsk råraka.

 

Också dessa fantastiska kreationer. Allt sammans funkade dessutom väldigt bra med champagnen. Vi bestämde oss alla fyra för att köra på deras “lilla” meny bestående av fyra rätter. Först ut var:

 

Råräkor från Smögen. Vänerlöjrom, fläderkapris och friterad lök.
Vin: 2010 Sancerre Domaine Vacheron, Loire

 

En rätt som verkligen kom till sin rätt då en tugga inkluderade alla beståndsdelarna. Jättetrevlig rätt som gick ihop bra med vinets krusbärs-citrusiga gräsighet och friskhet.
Näst på tur var:


Bakad bifångst (som för kvällen var Bleka/Lyrtorsk) med smörkokt rotselleri, korngryn, Grebbestadsostron och rökt kalvtunga.
Vin: 2009 Chablis Premier Cru Les Vaillons, Domaine Billaud-Simon


En magisk anrättning! Fantastiskt bakad fisk där allt gifte sig underbart och rotsellerin verkligen gick såå bra ihop med den rökta kalvtungan och fisken. Vinet var först väldigt anonymt, elegant och väldigt gott men något för lågmält i mitt tycke. Det tog sig då lite då det blivit lite varmare och fick mer luft. Vi var alla överens om att det kommit in något för kallt.
Näst ut blev:


Lamm från Bitterna med brynt vitkål, syrade morätter och smulat isterband.

Vin: 2004 Barbera d’Alba Paolo Scavino. Piemonte.

 

Underbart! Så enkel, så välgjord och så så bra! Perfekt gjort lamm med underbara tillbehör och en mycket god sky på lammfond. Vinet var också mycket bra till, mjukt, lent och runt med en körsbärig och plommonig smak. Kanske att jag saknade lite mer syra eller strävhet…eller kanske inte.
Sist ut så desserten:


Rårörda svarta vinbär med syltade kakor och fänkålsis. Krossade sockriga “äggskal”.

Vin: 2004 Ohne Sanctus, Sepp Moser, Kremstal

 

Vinbär och fänkål alltså. Kombinationen hade aldrig slagit mig innan men det var en bra sådan! Vinet var lagom osött för för syran i vinbären men ändå tillräckligt sött för det gräddiga sockriga i desserten. Ett gott vin på sauvignon blanc.

Fantastisk mat, mycket trevliga samtal, gott gott vin. Där har man receptet för en lyckad kväll!
Samtliga i sällskapet var överens om att mat och dryck varit otroligt bra men att vi inte var riktigt så mätta som vi kanske väntat oss. Kanske hade det sin förklaring i, som tjejen i paret vi var ute med trodde, att maten inte innehållet speciellt mycket kolhydrater eller fett. På menyn vi fick med oss i en påse tillsammans med en kökshanduk när vi gick så stod det även med en rulltårta med björnbär och enbärsgrädde, denna såg vi dock aldrig röken av. Antingen missade de den eller så hade den kanske kommit in om vi beställt kaffe eller avec. Vi valde dock att istället gå en trappa ner till Björns Bar som är ett fantastiskt lillasyskon till Kock & Vin. Här tog vi ett glas vin till och delade på lite ost och charkisar för att sätta ytterligare en prick över i.

Trevligt var också att krögaren själv, Björn Persson var en av de som serverade och presenterade maten. Förutom lite kontokortsstrul vid betalningen då de drog fel summa från fel kort så var det en helt perfekt kväll!

Guigal Côtes du Rhône 2009, egen bea och ett par fina ryggbiffar

Medan min fru tillbringade första delen av lördagen på Ullared passade jag på att ta en promenad på stan. Jag hade en idé om att laga något med ryggbiff till kvällen och drogs därför mot saluhallen. Jag älskar att handla mat i saluhallen! Både för att råvarorna oftast håller mycket hög kvalitet och för atmosfären. Jag passade på att käka lunch på Kåges hörna, dagens husman som idag var panerad sej med potatis och remouladsås och en öl till det, innan jag slog till på ett par skivor prima ryggbiff.

Till ryggbiffarna gjorde jag egen bearnaisesås efter recept ur Per Morbergs Husmanskost-kokbok. Den blev bra smakmässigt men kanske något lös i konsistensen, min teori är att temperaturen i vattenbadet var boven i dramat här. Till detta gjorde jag stavar av potatis, palsternacka och morötter som penslades med en blandning av matolja, olivolja och honung. Smör- och vitlöks-fräste även champinjoner och kantareller till. Och som pricken över i vår älskade syltade rödlök gjord på en gammal hederlig 1-2-3 lag. På bilden nedan ser bean mer ut som en Hollandaise men, jag försäkrar, dragonen och persiljan är där :)

DSC_1824_2

DSC_1805_2

Vinet hade en krydd-örtig doft och där både röda och mörka bär samsades tillsammans med vad jag upplevde vara en doft av kött och en viss pepprighet.. Smakmässigt kändes det lite som om det fanns två lager, ett ljusrött och ett mörkrött om man nu kan beskriva det så, som att det man först bryter genom ett lager av fina röda bär för att sedan hamna i ett mörkare lager av bär. För mig kändes vinet välbalanserat, ganska snällt men ändå med viss pondus. Till maten tyckte jag det passade bra, kanske att ett något kraftigare vin gjort sig ännu bättre men ändå en fin match. Min fru upplevde dock att en beskhet kom fram i vinet med maten och tyckte det funkade bättre för sig självt. På det hela taget ett trevligt vin som jag gärna testar igen.

Dark n Stormy

Passade på att köpa en flaska Fentimans Ginger Beer sist jag var på Systemet. Tänkte i mitt stilla sinne att det kunde vara bra att ha därhemma om det skulle falla sig som så att jag blev sugen på en Dark n’ Stormy nån dag. Och under påskhelgen inföll sig “nån dag”. För en tid sedan hittade jag en burk Ginger Beer av något jamaicanskt (tror jag) märke på Ica Maxi men det var tyvärr inte så mycket att hänga i granen. Fentimans däremot var riktigt bra! Tydlig smak av ingefäran tillsammans med lite citrus och en hint chili. Ingefäran och chilin (spansk peppar står det i innehållsförtecknignen) ger också en trevlig hetta i drycken.

DSC_1791

5cl rom. Originalet är Goslings Black Seal Rum men jag hade i Havana Club 3 años.
1 limeklyfta
Ett par stänk pressad lime om man är på det humöret
Ett gäng isbitar
Och så fyll upp med Ginger Beer.

På baren Angels Share i New York drack jag för ett par tre år sen en drink som hette Stormy Weather som i princip var en Dark n’ Stormy där de rivit ner lite färsk ingefära i. Det var mycket gott och dracks ur en kopparmugg.

Vinkurs, Mousserande

Igår var det avslutning på vinkursen och sista delen var mousserande viner.

Det var en bra kväll med mycket intressant info och provning. Av de provade vinerna var det de två sista, ett brittiskt vin och en champagne, som föll mig mest i smaken. Speciellt kul att testa ett vin från Storbritannien, det hade jag aldrig gjort innan. Mittenrosén var också helt ok faktiskt. Cavan och proseccon var kanske inte riktigt min kopp te. Jag tog inga anteckningar om vinerna i sig och nöjer mig därför med ovan korta beskrivning av mina upplevelser. En annan sak jag tar med mig från kvällen är att jag vill dricka/prova mer mousserande i allmänhet och kanske champagne i synnerhet :)2013-03-27 17.58.53

De provade vinerna i kronologisk ordning:
Mionetto Prosecco Extra Dry

Codorníu Selección Raventós

Rotari Rosé 2008

Ridgeview Bloomsbury 2010

Michel Turgy Brut Blanc de Blancs Grand Cru 

Kvällen till ära bjöds det även på lite chevré som gick fint ihop med flera av vinerna.
Jag tyckte vinkursen på göteborgs vinkällare var mycket bra och vi kommer säkert dyka upp på någon av deras fortsättningar eller provningar framöver!

Pinot Nero och Carbonara

Vi gjorde en spaghetti carbonara och passade på att öppna en flaska Les Cretes Pinot Nero 2010. Jag föll pladask för denna eleganta och otroligt välbalanserade Pinot Noir (Nero) från Valle d’Aosta, Italiens minsta vindistrikt uppe i nordväst vid alpernas fot.

Lingon, tranbär och lite syrligare körsbär tillsammans med en kryddig örtighet. Syra och frukt i fin balans. Den här flaskan kommer från en vinprenumeration från Invinitum och jag ser att de har årgång 2011 inne nu och om den är lika bra som 2010 så kan jag tänka mig att ha ett litet stash hemma av det här vinet.

Till Carbonaran funkade det bra men kanske skulle rätten varit lite saltare då syran i vinet sköt iväg en del av sötman i maten.

DSC_1764

DSC_1771 copy